Samer, men inte Skåneländska flaggan

Nästa år finns ett antal viktiga dagar att komma ihåg. Lokaltidningen Lund ("Dagar att minnas kommande år", Anna Sandqvist, 2010-12-30, v 52) listar dem: "Som vanligt finns det en rad högtidsdagar och bemärkelsedatum under året. Här är några av dem (ganska många faktiskt)."

Där nämns Luciadagen, Mors dag och Kanelbullens dag. Men också Surströmmingspremiären och "Fettisdagen. Semlor alltså!" anses viktiga för Lund. Där nämns Samernas nationaldag (instiftades vid en samekonferens 1992) och flaggan utgör artikelbilden. Däremot nämns inte Skåneländska flaggans dag, i år 18 juli, som har firats sedan 1967.

I Skåne är man fantastisk på att undertrycka sin kultur och sina symboler.

Gränshinder röjs i tysthet

Jag är inte jätteimponerad av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson (M). Men hon har gjort lite mer än föregångarna faktiskt. Nu läste jag att det röjs en del gränshinder i tysthet ("Gränshinder röjs för bropendlarna", Sydsvenskan 2009-10-13).

Husmark Pehrson planerar även göra en lista över sina prestationer i slutet av mandatperioden. Hon understryker samtidigt "att vissa gränshinder aldrig kan försvinna. Det gäller bland annat hinder som är en följd av att Sverige och Danmark har olika regler för pensionsålder och föräldraförmåner."

På sätt och vis är det rimligt vad hon säger. Olika regioner har olika regler och i gränserna mellan dem så är skillnaderna i sig ett "naturligt" hinder. Ändå, skulle man kunna tänka sig att pensionsålder och föräldraförmåner beslutas regionalt (och därmed kan anpassas till Danmark). Det är dock inte trivialt eftersom socialförsäkringssystemen sitter ihop och det är, enligt mig, ett av de mest rimliga områdena för nationalstater att syssla med.

Kollar man faktarutan "Så är läget för gränshindren" längst ner så blir man ändå lätt förvånad över vissa enkla problem som är "vilande/avvaktande" (= man har tillfälligt gett upp om dem). Dubbelbeskattning av kulturarbetare är ett. Kreditvärdighet för gränspendlare är ett annat. Och så nämner man indirekt det vansinniga "utlandsportot" till Köpenhamn.

VI får se vad ministern kan stoltsera med i september 2010. Då är det avräkning. Passande nog bara tre månader innan Citytunneln, då vår region får en nystart.

Öresundsexpert klarar inte ut "det skånska"

Anna Holm, vd för den "svenska delen" av danskägda pr-byrån Mannov, intervjuas i dagens Sydsvenskan "Öresundsbevakning döms ut av vd" (2009-10-10). Hon menar att medierna misslyckas i sin bevakning av Öresundsregionen. Hon säger: "Det är totalt vattentäta skott mellan svenska och danska medier. Det har gjorts försök, men de har lagts ner och sedan har det inte hänt så mycket."

Det är säkert sant; det förvånar mig inte alls, och det är bra att det sägs. Nationalstaten lägger ett jättelikt filter på i stort sett alla samhällstankar i ett land. Staten sätter en kultur och ett perspektiv. Det gäller media också förstås. Det är alltså bra att Holm påtalar problemet.

Samtidigt är det symptomatiskt att hon inte ens själv, som jobbar med de här frågorna, kan klara ut det enklaste i språkbruket. Hon säger: "Svenska journalister är mycket mer intresserade av regionen än de danska." Jag vill påstå att det inte är alls sant. Svenska journalister är generellt inte intresserade alls; däremot är skånska journalister det. Hon säger: "I Sverige var Öresund en möjlighet, vägen till andra sidan och kontinenten." Det tror jag är lika fel. I Sverige anses Öresund bara vara ett projekt för skåningarna längst i söder.

Krånglig logik är i och för sig inte så förvånande från någon som arbetat som informationschef på Öresundsbrokonsortiet och som rimligen haft som huvuduppgift att förklara varför det är helt ok och till och med bra (för integrationen?) att det ska kosta 790 kr tur och retur för en privatperson att i bil resa över Öresundsbron samtidigt som inte en enda annan väg i det ena landet är brukarbetald.

Ett äkta gränslöst Europa tack

26 av 39 av EU-valets toppkandidater vill att införselkvoterna beslutas nationellt. Flera av de som inte vill det, bl a de tre folkpartisterna i undersökningen, vill ändå sänka spritkvoterna. Det rapporterar Sydsvenskan ("Enade i kampen om spriten" (2009-05-08). Bara moderaterna tycks ha en liberal syn på alkoholen.

Idag får 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter öl för privat bruk fritt föras över gränserna. Den ansvarige kommissionären Lazlo Kovacs vill faktiskt helt avskaffa begränsningen för hur många flaskor som får föras över gränserna för ”privat bruk” inom EU.

Jag menar att det hela är mycket negativt. Vi bör ha ett gränslöst Europa - ett äkta gränslöst Europa. Det bör inte finnas någon begränsning alls för antalet flaskor man får föra med sig. Så länge EU har en siffra kommer man att diskutera den siffran snarare än varför just gränserna ska hindra alkoholtransporter. Det är också svårt att förstå varför det ska finnas en begränsning för antalet flaskor man får föra med sig för kommersiellt bruk. Det finns regler för försäljning inom länderna och det ska få variera; men det räcker.

Mer (!) gränskontroll i Pomerania

Lite positivt är att det i sommar inte blir några väktare som kontrollerar ankommande bilförares nykterhet i Ystads hamn. Lagstiftningen dröjer, i alla fall till nästa år ("Väktares nykterhetskontroller dröjer", Sydsvenskan 2009-05-03). Tyvärr kan man också läsa: "Men nykterhetskontrollerna vid landets gränser har ändå skärpts sedan tullen numera får utföra alkoholutandningsprov."

Det är inte önskvärt att Europas gränser ytterligare accentueras genom olika typer av gränskontroller. Europa ska vara gränslöst på alla sätt, inte bara vissa. Det finns poliser som precis som vanligt kan föra alkoholmätningar både inom Sverige och inom Polen. Kontroller bör inte finnas i en unik form vid nationalstaternas gamla gränser.

I Schengen-samarbetet löste man detta genom flygande dokumentkontroller, ibland nära gränser. Det bör även vara principen här. Saknas det resurser så ska resurser till polisen tillskjutas; det är inte gränsen i sig som ska få en ny avskiljande funktion.

Särskilt när vi talar om Euroregion Pomerania motverkar nya kontroller inom regionen idén. Det finns andra lösningar.

Valborgseldar en Mälardalstradition

Det kan just idag vara intressant att veta att det s k 'valborg' ('siste april' på skånska) som firas med eldar egentligen är en Mälardalstradition som ersatt de gamla skåneländsk-danska midsommareldarna. Idag är det nästan inga skåningar som ordnar midsommareldar. Så här skriver Nationalencyklopedin (NE) om "Skåne:Folkkultur":

S:s traditionella kultur uppvisar åtskilliga drag som ger den enhetlig prägel och profilerar den mot förhållandena norr om den forna riksgränsen mot Sverige och samtidigt förenar skånskt och danskt. [...] Från folksedens område kan nämnas midsommareldarna, som här sent ersattes av valborgseldarna.

Om "Årseldar" skriver NE:

Det i Europa (samt i angränsande delar av Asien och Afrika) vanligaste är midsommareldar (se >midsommar), som i Sverige i senare tid främst förekommit i f.d. danska eller norska landskap men tidigare troligen haft vidare utbredning. [...] De numera helt dominerande årseldarna är valborgsmässobålen, som från början bara fanns i landskapen kring Stockholm, dit de troligtvis införts av tyskar från Lübeck."

Samma budskap ger NE när man skriver om midsommareldar under uppslagsordet "Midsommar":

"I Norden har de fortlevt i Danmark, Norge och delar av Finland samt till nyligen även i Skåne, Bohuslän och Jämtland. I resten av Sverige har de trängts ut av valborgsmässo- och påskeldar."

Sd varnar för skånskt kontor i Bryssel

Det pågår ett sammanträde i regionfullmäktige. Ärende 10 på dagordningen lyder "Region Skånes internationella arbete". Det handlar till stor del om etablerandet av ett eget skånskt representationskontor i EUs huvudstad Bryssel.

Idag finns redan ett representationskontor för södra Sverige i och med att Sydsam har ett kontor. I Sydsam ingår regionerna och regionförbunden i Skåneland och Småland. Uno Aldegren kritiserade i debatten att Region Skåne skulle ha ett eget kontor och tyckte istället att kontor borde kunna vidareutvecklas (någon annan i diskussionen beskrev i dagsläget Sydsams nuvarande kontorssammarbete som "på sammanbrottets rand").

Jerker Swanstein (m) - faktiskt just nu ordförande i Sydsam - gav Aldegren ett svar som var mest tekniskt och pratade svävande om att fler regioner kunde komma med i en sammarbete om kontoret senare. (Givetvis skulle Swanstein och borgarna vinna omröstningen om att etablera ett skånskt kontor under sammanträdet.)

Undertecknad ser ingen större poäng i att Skåneland och Småland har ett gemensamt kontor i och med Sydsam, eftersom det inte finns en sådan region i Sverige. Det är mest ett stycke område som råkar sitta ihop geografiskt. Det är istället logiskt att väldefinierade historiska, kulturella och ekonomiska regioner har representation som fokuserat kan definiera och driva egna frågor i Bryssel. Skåne är en sådan region.

Lars Johan Hallgren (sd) såg i debatten samma farhågor som undertecknad ser som en möjlighet. Han varnade på sin breda skånska för ett eget skånskt kontor som "ett led i införandet av Regionernas Europa". Han sa: "Vi kommer i sverigedemokraterna att göra det yttersta för att det inte kommer att ske." Hallgren var i ett replikskifte med Aldegren rädd för att nationalstaterna ska upplösas. Han sa att det var uppenbart att avsikten med EU att vi "ska slå sönder nationalsstaterna" och såg det som ett (stort) problem. Aldegren sa att det fanns inga sådana tendenser i EU idag.

Jag kan inte låta bli att jämföra sverigedemokraternas varningar för en skånsk identitet med medieaktuelle nyblivne doktorn Fredrik Perssons varningar. Jag uppfattar det som att det handlar om samma rädsla och samma nationalistiska grundsyn, dock i delvis olika förpackning.