Valborgseldar en Mälardalstradition

Det kan just idag vara intressant att veta att det s k 'valborg' ('siste april' på skånska) som firas med eldar egentligen är en Mälardalstradition som ersatt de gamla skåneländsk-danska midsommareldarna. Idag är det nästan inga skåningar som ordnar midsommareldar. Så här skriver Nationalencyklopedin (NE) om "Skåne:Folkkultur":

S:s traditionella kultur uppvisar åtskilliga drag som ger den enhetlig prägel och profilerar den mot förhållandena norr om den forna riksgränsen mot Sverige och samtidigt förenar skånskt och danskt. [...] Från folksedens område kan nämnas midsommareldarna, som här sent ersattes av valborgseldarna.

Om "Årseldar" skriver NE:

Det i Europa (samt i angränsande delar av Asien och Afrika) vanligaste är midsommareldar (se >midsommar), som i Sverige i senare tid främst förekommit i f.d. danska eller norska landskap men tidigare troligen haft vidare utbredning. [...] De numera helt dominerande årseldarna är valborgsmässobålen, som från början bara fanns i landskapen kring Stockholm, dit de troligtvis införts av tyskar från Lübeck."

Samma budskap ger NE när man skriver om midsommareldar under uppslagsordet "Midsommar":

"I Norden har de fortlevt i Danmark, Norge och delar av Finland samt till nyligen även i Skåne, Bohuslän och Jämtland. I resten av Sverige har de trängts ut av valborgsmässo- och påskeldar."

Sd varnar för skånskt kontor i Bryssel

Det pågår ett sammanträde i regionfullmäktige. Ärende 10 på dagordningen lyder "Region Skånes internationella arbete". Det handlar till stor del om etablerandet av ett eget skånskt representationskontor i EUs huvudstad Bryssel.

Idag finns redan ett representationskontor för södra Sverige i och med att Sydsam har ett kontor. I Sydsam ingår regionerna och regionförbunden i Skåneland och Småland. Uno Aldegren kritiserade i debatten att Region Skåne skulle ha ett eget kontor och tyckte istället att kontor borde kunna vidareutvecklas (någon annan i diskussionen beskrev i dagsläget Sydsams nuvarande kontorssammarbete som "på sammanbrottets rand").

Jerker Swanstein (m) - faktiskt just nu ordförande i Sydsam - gav Aldegren ett svar som var mest tekniskt och pratade svävande om att fler regioner kunde komma med i en sammarbete om kontoret senare. (Givetvis skulle Swanstein och borgarna vinna omröstningen om att etablera ett skånskt kontor under sammanträdet.)

Undertecknad ser ingen större poäng i att Skåneland och Småland har ett gemensamt kontor i och med Sydsam, eftersom det inte finns en sådan region i Sverige. Det är mest ett stycke område som råkar sitta ihop geografiskt. Det är istället logiskt att väldefinierade historiska, kulturella och ekonomiska regioner har representation som fokuserat kan definiera och driva egna frågor i Bryssel. Skåne är en sådan region.

Lars Johan Hallgren (sd) såg i debatten samma farhågor som undertecknad ser som en möjlighet. Han varnade på sin breda skånska för ett eget skånskt kontor som "ett led i införandet av Regionernas Europa". Han sa: "Vi kommer i sverigedemokraterna att göra det yttersta för att det inte kommer att ske." Hallgren var i ett replikskifte med Aldegren rädd för att nationalstaterna ska upplösas. Han sa att det var uppenbart att avsikten med EU att vi "ska slå sönder nationalsstaterna" och såg det som ett (stort) problem. Aldegren sa att det fanns inga sådana tendenser i EU idag.

Jag kan inte låta bli att jämföra sverigedemokraternas varningar för en skånsk identitet med medieaktuelle nyblivne doktorn Fredrik Perssons varningar. Jag uppfattar det som att det handlar om samma rädsla och samma nationalistiska grundsyn, dock i delvis olika förpackning.

"Alla delar av landet kan inte vara med"

Mona Sahlin presenterade igår Socialdemokraternas tio viktigaste talespersoner fram till valet nästa år. Inga skåningar fanns med. Sydsvenskan rapporterar ("Skåne blir utan talan i S-toppen", 2009-04-25). Partisekreteraren Ibrahim Baylan (S) säger:

Alla delar av landet kan inte vara med.

Är inte det en fin sammanfattning av Skånes ställning i stort i Sverige i så många sammanhang?

Øresundsuniversitetet räddar när Nordiska rådet förstör

Man kan undra vad Nordiska rådet sysslar med. Minska gränshinder i Norden kanske. Eller vara pådrivande för att införa dem? Sydsvenskan rapporterar i "Plugga i Danmark – tenta på svenska " (webb 2009-04-22) att Nordiska rådet "tidigare hotat med att slopa rätten att skriva tentor på sitt eget språk i de andra nordiska länderna".

Nu är den rättigheten räddad för Öresundregionens studenter, men inte av Nordiska rådet...utan genom ett regionalt initiativ i regionen:

"Enligt ett förslag från samarbetsorganet Øresundsuniversitetet ska möjligheten finnas kvar – oavsett vad Nordiska rådet kommer fram till. Danska studenter i Skåne ska få skriva tentor på danska, och svenskar på Själland ska få skriva på svenska."

Det är ytterligare ett exempel på att vi måste marginalisera inflytandet och beslutanderättigheter som "nordliga" organisationer och myndigheter har över våra liv. Det är bara här i regionen som vi förstår våra problem och vår situation och som vi bör ha rätt att besluta om dem.

"Skåne" är nu "svenska sidan" i media

Ett litet exempel på hur det nationalistiska språkbruket har blivit norm i media ser man i artikeln "Danska spår bakom sena Öresundståg" (Sydsvenskan 2009-04-21). Det handlar bara om Själland och Skåne, men journalist och rubriksättare gör om de regionala företeelserna till delar av och egenskaper tillhörande de respektive nationalstaterna.

Det handlar således om "danska sidan" respektive "svenska sidan". Tågen kommer och går till ett obestämt "Danmark" istället för till Köpenhamn eller Själland. Etc. Det här är normalspråk i media idag. Så upprätthåller man de nationaliserande mentala barriärerna inom vår region.

Ett exempel på en artikel med bättre språkbruk är "Gå över vatten efter vin" (Sydsvenskan webb, 2009-04-22). Jag bara undrar om det "Nästan undantagslöst står provflaskor framme i danska kvalitetsbutiker för vin och sprit" eller om det "Nästan undantagslöst står provflaskor framme i själländska [köpenhamnska?] kvalitetsbutiker för vin och sprit". Skulle avgjort kunna vara en skillnad, men det vet jag inte om det är.

Och så tror jag att det mer precist är själländarna eller köpenhamnarna som "har upptäckt hur bra priser det är på viner på Systembolaget" snarare än danskarna i gemen. Citaten i artikeln om "svenskar" hit och dit som åker över kan inte journalisten lastas för utan kommer från fördomsfulla danskar som inte ser Skåne och våra städer för alla "trän".

Piratister vanhelgar Karl X Gustav–statyn

Ett trettiotal personer demonstrerade i Malmö idag (de var för övrigt 200 i Lund) mot gårdagens dom mot the Pirate Bay ("Demonstrationer i Malmö och Lund ", Sydsvenskan webb 2009-04-18). De samlades på Stortorget och "hängde upp en piratflagga och vimplar på Karl X Gustav–statyn, och blåste upp svarta ballonger".

På sista tiden har jag tänkt på hur mycket nytt tänkande som går i samma riktning. Här är det piratisterna som man kan se "vanhelgar" Karl X Gustav–statyn, en symbol för det gamla statiska och auktoritära samhället. På presskonferensen med den upphovsrättsligt fällde västergöten Peter Sunde fick man höra att han vägrade åka till Stockholm och bli intervjuad eftersom han avskyr staden ("Stockholm sucks", 24'25):

The idea of this press conference [at home in Limhamn, Skåne] is... First of all, that I don't want to go to Stockholm, because I hate Stockholm, and all the media kind och expects you to be there, beause there is this elite of people in Stockholm that kind of says that "but why aren't you here, you are supposed to be here so we don't have to travel and spend time on you".

Det är en del av den nya tiden. Vi bryter upp från det gamla samhället. 1900-talet är slut också som "idé" och därmed skakar nationalstatsprojektet på så många sätt.

Birro och medborgarnationalismen

Marcus Birro om Eritreafängslade svenske (och eritreanske - dubbelt medborgarskap) medborgaren Dawit Isaak i Kvällsöppet med Ekdal ikväll (TV4, 2009-04-15): "Varje medborgare är en ambassadör för sitt land överallt på jorden."

Det är förstås trams - vi är oss själva och representerar oss själva och inget annat. Men tydligare än så kan väl inte den svenska extrema medborgarnationalismen uttryckas?

Varför följer UB KBs regler och inte tvärtom?

Både Universitetsbiblioteket i Lund (UB) och Kungliga biblioteket i Stockholm (KB) är enligt lag skyldiga att spara allt tryckt material som ges ut i Sverige. I Lund ska materialet göras tillgängligt för hemlån, det behöver inte KB.

Nu säger bibliotekschefen på UB, Christina Friström - beträffande utlåning av barnporr - att "Vi följer KB:s regler. Ändrar de sin policy ändrar vi vår också." ("Bibliotek håller hårdare i barnporr", Sydsvenskan 2009-04-13). Det är en variant på "om det regnar i Stockholm bär skåningarna paraply".

Varför följer UB KB och inte tvärtom? Och varför behöver man inte ens förklara en sådan sak som bibliotekschef eller som tidning?