Roslund och "svenska värderingar"

Carl Axel Roslund menar att nämnders och förvaltningars myndighetsutövning tar för mycket hänsyn till aparta värderingar och synsätt ("Aparta värderingar breder ut sig", Sydsvenskan 2009-03-26). Han talar givetvis om invandrarkulturer. Jag kan ha viss förståelse för hans idé att vilja skydda individer inom vissa grupper mot könsförtryck, hederskultur m m. Jag förstår det problem han syftar på. Men han säger också att "i Sverige gäller svenska värderingar".

Det gläder mig att se den socialdemokratiska stabschefen Julia Janiec hugga tillbaka: "Som om det fanns en uppsättning svenska värderingar som var statiska över tid, och som om synsätt från andra kulturer per definition var något negativt."

Särskilt i Skåne har vi dels rester av en skånsk äldre kultur och dels en försvenskande invandrad kultur som uttrycker delvis olika syn på tillvaron. Det är inte rätt av Roslund att föra fram den svenska kulturens värde på - som jag menar man att rimligtvis måste läsa det - bekostnad av den regionala kulturen. Och i Skåne möts inte bara det skånska och det rikssvenska utan också invandrarkulturer i en trevlig blandning. Självklart ska alla hålla sig inom lagens gränser.

Konsumentverket: närproducerat handlar inte om land

Konsumentverkets jurist, Mattias Grundström, uttalade sig i Svenska Dagbladet idag ("Närproducerad barnmat kommer inte från Sverige", 2009-03-24):

Men även om frukten hade kommit från Sverige är det inte självklart att den borde benämnas närproducerad enligt Mattias Grundström.

– Det är olämpligt att kalla en produkt det om råvarorna inte är lokala. Kommer råvarorna från Kiruna ska de inte inte marknadsföras som närproducerade i Stockholm.

Den kommentaren kan nog behövas. Ovan i artikeln har nämligen Sempers informationschef, Camilla Björk, menat att de kan kalla sin barnmat närproducerad eftersom "Vi är det enda barnmatsföretaget som producerar alla våra ekologiska produkter i Sverige".

Liakså, när Svenska dagbladet håller omröstning i anslutning till artikeln likställs "närproducerat" och "lokalt" med "Sverige" och ställs mot "utlandet": "Är det okej att kalla mat närproducerad även om råvarorna kommer från utlandet? Ja, om maten paketeras i Sverige. Nej, råvarorna bör vara lokala."

Undertecknad har länge uttryckt kritik mot den svenska matnationalismen. I en äldre artikel i Sydsvenskan kunde man läsa att "Kravmärkning missgynnar danska produkter" (2007-08-01). Restaurang Brogatan i Malmös krögare, David Kallos, hade då hoppat av Krav-märkningen. Den märkningen har i praktiken stoppat produkter från att produceras lokalt, t ex på Själland, för att istället importeras längre sträckor ifrån, framför allt från Mälardalen:

Krav är en svensk märkning, som gynnar svenska produkter - gärna från Mälardalen - på bekostnad av bra ekologiska produkter från Skånes närområde. [...] Ekologiska tomater som odlats och säljs i Danmark är inte Kravmärkta. Det är inte heller gurkor från Tyskland.

– Jag tycker inte att svensk mat är bättre än annan. Det finns bra svenska livsmedel och det finns dåliga svenska livsmedel. Det finns duktiga producenter i Sverige och det finns duktiga producenter i Frankrike. Nationalitet är inte ett kvalitetsbegrepp. För oss i Skåne finns några av de bästa producenterna i Danmark och i norra Tyskland. Där finns duktiga grossister på ekologiska produkter och där finns närodlat, förklarar David Kallos.
– Krav är en svensk märkning. Det är förlegat att i Sverige hålla kvar en svensk märkning - det finns ju EU-blomman också. Kravs regler för restaurang gör det väldigt svårt att använda exempelvis danska producenter, medan reglerna uppmuntrar en att använda produkter från Mälardalen, säger David Kallos.

Regionala bedömningar är ok

Sydsvenskan rapporterar att godtycke får avgöra vilka asylsökande som får bli kvar i Sverige ("Godtycke avgör vem som får stanna", 2009-03-22).

Migrationsdomstolarna infördes för snart tre år sedan och syftet var att öka rättsäkerheten. Redan från början kom kritik om ojämn bedömning. Det konstaterades att domstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö dömde olika. Det är lättare att få ett asylbeslut ändrat i Skåne och Göteborg än i Stockholm. I Göteborg ändras vart fjärde överklagade beslut och i Skåne vart tredje, medan bara vart tionde ändras i Stockholm. ("Olika asylbeslut i domstolarna", Sydsvenskan, 2006-11-26).

Sydsvenskans nya artikel fokuserar istället på domarna, att det även förekommer stora skillnader i bedömningen lokalt, mellan olika domare inom samma enhet.

Kritik mot att man dömer olika i olika regioner anser jag vara felriktad. Det sägs i dagens artikel, att det helt enkelt kan ha att göra med olika grupper av sökande, med olika bakgrund och härkomst, och därmed också olika utgångslägen för att få stanna i Sverige.

Men lika viktigt är att olika förvaltningskultur kan uppstå i olika regioner. På så sätt tolkar man lagen olika och skaffar sig en regional praxis. Det är fullt naturligt. Det är inte givet att det finns något definitivt rätt eller fel, för praxis utgår alltid från vad lagen underlåtit att föreskriva. Förvaltning skapar sig praxis utifrån lagstiftning och det finns inget egenvärde i att det alltid ser likadant ut - utom för politikers och allmänhetens tyckares ordningssinne.

Däremot kan det vara problem om enskilda domare dömer olika. Inte för olikhetens skull i sig, så länge domaren håller sig inom sina formella instruktioner. Men det kan däremot vara ett problem för att det är ett tecken på att én människas personlighet påverkat snarare än att man i ett regionalt förvaltningskollektiv tillsammans skapat sig en tolkning av lagen, förhoppningsvis i någon typ av professionell diskussion eller utbyte.

"Nya Sydsvenskan" väljer bort danskt

Sydsvenskan ändrade på mycket i sin nya tidning den 7 mars. För den som inte uppmärksammat det har dansk tv flyttats ("Chatt om nya Sydsvenskan", Sydsvenskan 2009-03-08) "till en liten undanskymd plats" (som en läsare uttryckte det). Lunds lokala student-tv har helt försvunnit. Det har dansk radio P1, P2, P3 och P4 också ("Frågor och svar om Nya Sydsvenskan", Sydsvenskan 2009-03-07). Alla utländska börser har försvunnit med i alla fall ett undantag, den danska.

Det är underligt att Sydsvenskan gör sådant här när Öresundsregionen blir mer och mer påtaglig för varje dag. Vi har en stor pendling till Själland nu och massor av danskar bor i Skåne. Den här utvecklingen är en av de största förändringarna i Skånes historia på senare tid.

Samtidigt tror jag inte för ett ögonblick att Sydsvenskan aktivt velat "sabba" denna regionala utveckling; det här handlar om ett affärsmässigt beslut. Det betyder inte att det inte kan vara baserat på en missuppfattning av marknaden/kunder och befolkningsströmmar, att det inte kan vara kortsiktigt, att det inte kan vara präglat av en omedvetet nationell syn på samhället och omvärlden eller att det kan sakna vilja att själv vara med och leda utvecklingen i en viss internationell/transregional riktning.

Kommunsammanslagningar emot regionidén

Nu diskuterar lokalpolitiker en sammanslagning av Ystad, Simrishamn och Tomelilla till en enda Österlenkommun igen. ("Tiden talar för storkommun", Sydsvenskan 2009-03-11). Simrishamns kommunalråd Christer Akej (M) har i dagarna bjudit in samtliga ledamöter i kommunfullmäktige i de tre kommunerna till en gemensam "förutsättningslös” diskussion den 5 maj.

Det är en mycket dålig idé att slå ihop Österlenkommunerna. Storkommuner som ett resultat av sammanslagningar i Skåne blir aldrig tillräckligt stora för att organisatoriskt kunna "följa" de resandeströmmar och det behov av regionalisering som vi har i Skåne. Det blir sämsta möjliga halvmesyr. Istället riskerar kommunsammanslagningarna att splittra regionen i ett antal starka och konkurrerande enheter, typ sydväst mot nordväst eller sydöst.

Vad som idag sker i samhället är att vi närmar oss en situation där hela Skåne fungerar som en stad eller ett stadskluster. Inom detta område ligger pendlingen; där ligger det dagliga resandet och helgresandet. Där bör också den tyngsta beslutsmakten ligga, starkare än både stat och kommun. Därför att det är en naturlig enhet.

Samtidigt som Skåne stärks, får vi möjlighet att göra kommunerna i sanning lokala där invånarna har omedelbar till gång till politiker och andra beslutsfattare. Lunds kommun borde t ex delas i åtminstone Lunds stad och Romele kommun, kanske i ännu mindre delar. Centern i Lund stöder tanken på Romele kommun med all rätt; det står i vårt partiprogram. Ett starkt Region Skåne gör de lokala visionerna äntligen tänkbara igen.

Funderingar på kommunsammanslagningar inom Skåne av typen mellan Ystad, Simrishamn och Tomelilla går däremot tvärs emot modern utveckling och är tankemässigt en rest från 70- och 80-talen.

C nationaliserar polisen -> jag lämnar?

Dags att gå? Sydsvenskan rapporterar att centern vill avskaffa de 21 länsmyndigheterna och göra en enda nationell myndighet av polisen ("C vill avskaffa länspolis-myndigheter", 2009-03-04). Johan Linander, partiets justitietalesman, talar om motståndet mot "nationalisering", som något som man nu överger (motståndet alltså). Rubriken på inlägget på hans blogg är kort och gott "Nationell polis".

Efter FRA och IPRED (och ACTA?) börjar det alltså bli dags för mig att förbereda att lämna centern. Istället för en offensiv decentralisering i regeringsställning ser jag att det går åt fel håll. Jag ser också att inga andra centerbloggare under de senaste 24 timmarna verkar ha haft något att invända mot c-förslaget att polisen nationaliseras. Så då är det väl jag som är på fel plats. Jag räknar med att sitta mandatperioden ut dock och att i min roll vara lojal. [ Jag har nu hittat ett undantag i Erik Hultin som nämner förslaget om en nationell polis som en del av ett stort problem inom c. ]

Det är i sig uppenbart förvånande att centern vill nationalisera eller centralisera polisen eftersom centern av tradition stått för decentralisering. I gengäld vill centern införa kommunala polisnämnder, där politiker, socialtjänst och lokala företrädare ska ha viss beslutsrätt över polisarbetet. Varje kommun ska ha egna stationerade poliser, och varje kommunledning ska ha en tydligt utpekad chef att vända sig till.

Samtidigt ska rikspolisen enligt förslaget nu "kunna besluta om metoder och inriktning mot olika typer av brottslighet för hela landet, utan att de besluten ska kunna överprövas eller ignoreras av länsmyndigheter" (citat från Sydsvenskan, min kursivering). Vi ska ha en typ av kommunal polis som ska sysselsätta sig med de praktiska frågorna som "narkotikaproblem eller klotter eller annan brottslighet" medan de stora frågorna som metoder och inriktning mot olika typer av brottslighet centraliseras till Polhemsgatan 30 i Stockholm.

Det ska klargöras att rikspolischefen är chef för rikspolisstyrelsen. Myndigheten är lokaliserad till Stockholm. (Läns)polismyndigheten i Skåne ligger i Malmö. Essensen i förslaget är alltså att förvaltning i Malmö inte längre regionalt ska kunna få besluta som metoder och inriktning i brottsbekämpning utan att förvaltning i Stockholm ska ta över detta. Oavsett om lokal polis ska få lov att, för att hårddra det, t ex hitta rätt sätt att stävja klotter, är centerns förslag en kraftig centralisering av förvaltning.

Förslaget är det sämsta möjliga ur ytterligare ett perspektiv. Enligt min mening bör staten generellt sett släppa ifrån sig makt, både i folkstyre och förvaltning. Regionerna/länen utgör den nivå som mer och mer bör ta över befogenheter. Det är en parallell till regionaliseringen av Sverige och Europa. Här går centern nu i rakt motsatt riktning och avskaffar den regionala förvaltningsnivån och vill placera makten dels centralt, dels splittrat på hundratals kommuner i Sverige. Det är inte svårt att gissa sig till vart tyngdpunkten för reell makt kommer att förskjutas.

Det dröjde ända till 1965 innan den svenska polisen förstatligades. Det innebar givetvis en centralisering från den tidigare situationen. Idag har vi fortfarande en statlig polis. Jag menar att den regionala nivån inom polisen bör stärkas. Argumenten är desamma som gäller för decentraliserad demokrati: mångfald i lösningar, regional kännedom, skräddarsy beslut och metoder till region och närhet till invånarna som lever där. Inget hindrar omfattande länssamarbete eller en riksnivå med sin egen adminstrativa beslutsmakt i vissa frågor.

Justitieutskottets ordförande Thomas Bodström (s) har menat att "Polisen måste decentraliseras", Svenska Dagbladet, 2007-11-26). Han uttryckte i sin artikel sitt gillande för "ett svenskt FBI" som samtidigt "ska vara landets enda centralstyrda enhet". Det låter mycket intressant att i stort sett begränsa rikspolisen till detta, eller i alla fall försöka komma nära ett sådant i huvudsak decentraliserat ideal. [Bodström har sedan dess gått med i centraliseringståget igen ("Stort stöd för nationell polis", DN 2009-03-03), men det är likafullt noterbart att han kunde ha en decentraliseringsåsikt tidigare. ]

Särskilt i Skåne är centerns förslag inte önskvärt. Skåne växer mer och mer ihop till ett stadskluster utan att man i en kostsam reform behöver splittra polisförvaltning på 33 kommuner. I Skåne är det den regionala polisförvaltningen som är naturlig och som ska stärkas. Den finns geografiskt sett tillgänglig på cirka "pendelavstånd" för i stort sett alla invånare.

Förslaget kommer från centerledningen och ska framföras till partistämman i maj. Så sista ordet är inte sagt. Stämman kan ju säga nej. Sannolikheten för detta känner jag inte till.