SSS möter DDD

En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).

Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.

Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:

"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.

Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."

Snabbtågsplaner i fel vädersträck

Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).

Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.

Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.

De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.

Skåne internationellt starkt varumärke?

"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?

Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?

Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."

Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.

Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen

Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.

Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".

I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.

Annas Pepparkakor kommer närmare

Annas Pepparkakor säljs till den belgiska kaktillverkaren Lotus Bakeries (Sydsvenskan 2008-10-07, "Annas Pepparkakor blir belgiskt"). Idag ligger företaget i Stockholm. När det flyttar till Lembeke nära Gent (Belgien) - som jag besökt flera gånger - så kommer det mer centralt i Europa och hamnar på en plats som nog kan kännas närmare än Stockholm.

Kliniker, utbildningar och ortnamn

Onkologklinikerna i Lund och Malmö slås samman till "Onkologi Skåne" (Sydsvenskan 2008-11-05, "Lund får huvudansvaret för den skånska cancervården"). Det är positivt att man vågar slå samman institutioner inom samma stadskluster, Skåne. Det tyder på att bytänkandet inte är särskilt stort. Det är också positivt att man vågar använda namnet "Skåne".

Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.

I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.

En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:

"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."