Yttrandefriheten snörps åt ytterligare

Är detta ett dåligt skämt? Sydsvenskan rapporterar "Filmade grannfejd – döms för förtal". En grannfejd urartade till ett hetsigt bråk som några pojkar filmade och lade ut på Internet. Nu har pojkarna dömts för förtal.

Jag antar att bråket skedde ganska offentligt och att inte pojkarna monterat spionkameror i någons lägenhet. Hur kan de då dömas för att de filmat ett bråk på en gata (eller i en trädgård kanske). Hur ska journalistisk verksamhet kunna bedrivas om det finns märkliga detaljerade regler för vad på gatorna man får filma?

Förtal? För att man filmat från gatans verklighet? Enligt NE:s ordbok är förtal "illasinnat och lögnaktigt tal om ngn". Eh? Finns det någon koppling överhuvudtaget till det som skedde?

Efter upphovsrättsförespråkarnas (skiv- och filmindustrin i samarbete med, just nu, allianspolitiker) försök att inskränka yttrandefriheten kom FRA-lagen igår. Nu kommer detta sjuka domslut. Hoppas verkligen att TT missade en eller annan väsentlig detalj i sin rapportering.

Öresundskommunikationen ska avlyssnas

Imorgon röstar riksdagen om Försvarets radioanstalt (FRA) ska få rätt att avlyssna all teletrafik som passerar landets gränser. Sydsvenskan rapporterar här och här. Det handlar bl a om telefonsamtal, sms och mail. Som liberal hoppas jag förstås på ett nej. Det viktigaste argumentet emot lagförslaget är att brevhemligheten bör bevaras.

Jag har gått med i Centerpartister Mot FRA-Lagen på FaceBook och just nu är en av 117 medlemmar där. I artikeln "Regeringens expert sågar avlyssningslagen" på Metro.se 2008-06-16 står det bl a:

Lagtexten säger att den som har en tråd över landets gräns ska leverera signalerna till en samverkans punkt där Försvarets radioanstalt, FRA, tar emot den. Denna formulering har dock stora brister anser Patrik Fältström [ett av regeringens IT-råd och internetexpert].
– För det första äger ofta inte tele- eller internetoperatörer själva sladden. De fiber som går i Öresunds bron ägs troligtvis av Öresundskonsortiet. Vilka ska då leverera signalen till FRA?

[...]

Rickard Falkvinge på Piratpartiet är kraftig motståndare till lagförslaget och menar att även inrikes trafik skulle kunna nå samverkanspunkterna. Trafik mellan svenskar går ibland över utländska servrar, men han menar dessutom att inhemsk trafik som inte gör det också blir granskad av FRA.
– Redan när de sorterar ut den utländska trafiken gör de ett intrång, säger han.

Idén är alltså att inhemsk trafik inte ska avlyssnas (även om det också i praktiken är omöjligt att undvika). Däremot ser tydligen regeringen inga problem ens i teorin att avlyssna trafik mellan Öresundsregionens två halvor. Hur skulle det vara om det, på samma sätt, vore ok att avlyssna all trafik mellan Stockholm norr och söder om Mälaren?

FRA-lagen är ett exempel på gammalt nationalstatstänkande. Man tillåter avlyssning inom en och samma region, bara det politiskt sett handlar om en utkantsregion ur huvudstadens synvinkel. Jag påstår att ur alla praktiska hänsyn tillåter FRA-lagen avlyssning också av inhemsk kommunikation, nämligen den inom vår region.

Ni riksdagsledamöter som röstar och ja och ni som röstar nej imorgon kommer att bli ihågkomna inom politiken.

Efter ståndaktigt ingripande av ett fåtal unga riksdagsledmöter tvingades försvarsministern att ge upp förslaget i den form det var och lägga in ett antal kontrollstationer, preciseringar och tydligare parlamentarisk insyn. Till skillnad från många andra bloggare tycker jag att Fredrick Federley och Annie Johansson gjort ett fantastiskt jobb och inte kunnat komma mycket längre. De var tvungna att senare lova att rösta för om de skulle få ett motvillig regering att gå med på det här. Jag känner som politiker definitivt till att man i många sammanhang måste kompromissa med andra och även, inte ovanligt, underkasta sig. Här var de unga politikerna i minoritet punkt slut.

Däremot är idén som sådan - och nu beslutet - om allmän avlyssning av Internettrafik fortfarande bara förkastligt. Hela förlaget skulle skrotats. Att det blev som det blev är regeringens som helhet fel.

Sd kräver ett svenskare Lund

Från "Tuff skoldebatt i kommunfullmäktige i Lund" (Sydsvenskan, 2008-06-12):

"Erik Almqvist (sd) chockerade med en ny tydlighet när han krävde ett svenskare Lund. [...] Erik Almqvist (sd) deklarerade att han tror på nationalstaten, står för social konservatism och efterlyste den svenska identiteten. – Svenska ska vara det enda tillåtna språket i skolan på lektionstid."

Åh, här har vi en kille som inte skäms för sig. Nationaldagsfirandet i Lund förra veckan gick väl ut på ungefär samma sak, men de uttryckte det inte lika koncentrerat och sedan inte med de politiska sparkarna i riktning invandrarna efteråt.

Jag undrar om jag skulle chocka Almqvist om jag önskade ett mindre svenskt Lund, där nationalismen, nationalsymbolerna och nationalstatsperspektivet inte längre får dominera så mycket. Ett Lund som sätter den naturliga geografin i centrum, dvs ett skånskare Lund och så med en rik mångfald invandrarkulturer till det.

Medias statscentrerade språkbruk

En ny färjelinje mellan Dragør och Skanör är planerad. Sydsvenskan rapporterar i "Ny färjelinje mellan Danmark och Sverige": "En ny färjeförbindelse mellan Danmark och Sverige är på gång. Den skall gå mellan Skanör och Dragör."

Så rubrik och inledning är att de två nationalstaterna i norra Europa kommer att få en färjelinje mellan sig någonstans. Sedan preciserar man till att den ska gå just mellan Dragør och Skanör.

Detta skrivsätt bygger vidare på en gammal tradition, där media betraktar staterna som det viktiga och allt annat är preciseringar. Det är ingen ideologi från journalistens sida bakom språkbruket - det handlar istället om en nationalistisk strukturell omvärldsbeskrivning. Den bygger på tradition snarare än tanke/följd. Däremot behövs det en regionalistisk ideologi för att bryta mönstret.

Man kunde till nöds beskriva färjeförbindelsen som varande mellan Själland och Skåne, om texten behövde variation eller om det verkligen är någon av läsarna som inte vet var Dragør och Skanör ligger. Dragør och Skanör är ju verkliga delar av dessa stadskluster, Själland och Skåne. Men utgångspunkten måste vara att nämna just de orter som får färjeförbindelsen. Och att den går mellan något "Danmark och Sverige" finns däremot i stort sett aldrig någon anledning att skriva.

Det här är bara ett exempel bland tusentals, kanske tiotusentals, under ett år hur det kan se ut i skånska media.

Manifesterad nationalism 2008

För cirka fem år sedan minns jag tydligt att det fanns ett riktigt nationaldagståg genom Lund. Det var ett antal olika föreningar som deltog, förutom militärerna. Och inte minst var det något femtiotal vanliga Lundabor som hade anslutit och som spontant marscherade med i tåget. Idag tycks man ha gett upp en sådan marsch, vilket är positivt. Nu är bara militärerna kvar, i två/tre grupper. Så här ser det ut och så här fort avklarat är det:



Däremot ska det sägas att nationaldagsfirandet på Kulturen lyckades locka en del folk. Gräsmattan framför själva evenemanget var halvtom, men räknade man alla som stod omkring längs husväggar eller satt på gräset nära eller längre bort i det vackra vädret blev det nog cirka 400 personer. Fysikern och författaren Bodil Jönsson höll tal. Sedan utbringade hon ett oskånskt - som sig bör - fyrfaldigt leve. Fanborg och högstämda sånger till Sverige. Nationalisterna är aktiva än 2008.

En vän till mig förklarade att han tyckte det här med nationaldag var en ganska bra idé. På så sätt samlades det blågula tramset på en enda dag, så hade man - i alla fall rent teoretiskt - större chans att slippa det under det övriga året. Möjligen en poäng.

Nya kritiker av nationaldagen

Det är trevligt att det dyker upp kritiker till den s k "nationaldagen" (Svenska Flaggans dag) kring den 6 juni varje år. För två år sedan gjorde jag en lista över kritiker då. Jag påbörjar en ny lista nu.

I Sydsvenskan finns 2008-06-05 en artikel "Statsvetare: 'Avskaffa nationaldagen!'". Det är Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som vill avskaffa nationaldagen. Det är positivt. Det som är mer synd är att de som uttalar sig i artikeln inte ser kärnan i problemet. Marie är istället orolig för att extrema nationella rörelser utnyttjar den. Det är ett argument som många "vanliga" människor hatar att höra.

Istället är problemet framför allt att vi har vår identitet och gemenskap i de sammanhang där vi träffar eller kan träffa på varandra eller när vi lever i samma område och utnyttjar samma resurser. Det är alltså regionerna och stadskluster som kunde ha samhörighetsevenemang och/eller -symboler. Det är de områden i vilka man utan att anstränga sig kan bege sig till delarna inom en dag: t ex Skåne och Öresundsregionen.

Nationalstaterna har inget med dessa verkliga gemenskaphetsområden att göra; de är istället historiska rester av expansionistiska kungar från äldre tider. Just Sverige är ett särskilt extremt exempel eftersom inget annat av EUs 27 medlemsstater har i närheten av så stora avstånd inom sig och är på så sätt en lika onaturlig "region".

På fredag kl 11-14 är det Republikens Dag. Vi finns på Stortorget i Lund och agerar för att avskaffa kungahuset. Den sista halvtimmen utmanar vi, som jag ser det, på så sätt vardagsnationalisternas blåfula musikmarsch genom Lund som börjar kl 1330.