Agera regionalt på engelska

Denna blogg, Agera regionalt, kan nu läsas på engelska på http://www.google.com/translate_c?hl=en&sl=sv&tl=en&u=http://www.maltelewan.com/blog/. Observera f ö att Googles nya översättningstjänst korrekt översätter Skåne till Scania och skåningar till Scanians. I övrigt är det ju si och så med resultatet, men huvudpoängen bör nog trots allt framgå i alla översatta artiklar.

Världens Historia om etnisk rensning

Världens Historia, är en tidning på Bonniers Publications som kommer ut var tredje vecka. I nummer 4 - 2008 (kom i slutet av februari) skrev man om etisk rensning i Skåneland:

"Sverige låg bakom etnisk rensning"

Med förbud, förtryck och avrättningar försökte svenska staten att göra den danska befolkningen i Skåne, Halland och Blekinge till svenskar.

Kort tid efter undertecknandet av freden i Roskilde i februari 1658 började den svenska armén på ett brutalt sätt att bekämpa danskt motstånd i de erövrade områdena. Invånarna i Skåne, Halland och Blekinge hade varit danskar i ungefär 700 år och i tre år förde därför danska upprorsmän, de så kallade snapphanarna, gerillakrig mot de svenska ockupationsstyrkorna. Snapphanarna var fredlösa och bekämpades med alla medel. De upprorsmän som togs till fånga torterades innan de avrättades, styckades och sattes på hjul och stegel till skräck och varnagel för andra. Alla som hjälpte - eller misstänktes hjälpa - snapphanarna fick sina gårdar nedbrända och riskerade dödsstraff. Under tre år utövade de svenska erövrarna i praktiken en terrorregim mot civilbefolkningen i de erövrade landskapen.

När upproret hade krossats år 1661 införde den svenska staten en kultur- och språkpolitik som systematiskt skulle göra de nya undersåtarna till svenskar. Danska präster och ämbetsmän ersattes med svenska, böcker på danska förbjöds och danska statyer och inskriptioner förstördes eller ändrades. Försvenskningen var så effektiv att svenska skolböcker först på 1990-talet började skildra de tre landskapens danska historia och deras mörka förflutna."

Frågan om etnisk rensning eller inte i Skåne på 1600-talet är för mig helt ointressant för politiken idag. Det var väldigt länge sedan. Men som historia och historieberättande idag är det intressant. Vi skrev om detta på FSF:s webbplats för några år sedan i artikeln "Om revanschism". På så sätt är det hoppfullt när Världens Historia som ovan nu kan berätta om ett, på många sätt, fruktansvärt 1600-tal i våra bygder.

Kulturföreningen Telos och språkbruk

NFÖ beskriver en ny "Kulturförening mot och över gränser" 2008-05-07. Man skriver: "Den nystartade kulturföreningen Telos vill överbrygga gränser. Dem som skiljer Sverige från Danmark, dem som skiljer invandrare från deras nya samhälle och dem som bygger murar mellan olika konstformer."

Föreningen verkar på många sätt positiv. Man har mycket bra ambitioner. Jag fastnar särskilt för att kristdemokraten Aldo Isra skriver följande om föreningen i ett blogginlägg "Kulturlivet kan fördjupa integrationen i Öresundsregionen" (2008-04-23): "Inte minst kulturarvet och den gemensamma historien förenar folken på tvärs över nationsgränsen i Öresund."

Samtidigt skriver man bara om Sverige och Danmark och svenskar och danskar. Istället för att använda namnen på regionerna och dess inbyggare - Skåne och Själland, skåningar och själländare - så klär man än en gång Öresundsgemenskapen och dess delar i nationella termer. Och gör man det konsekvent är det möjligt att man gör mer skada än nytta. Får vi se skärpning eller är det så här det ska vara?

Konstant språk nationalromantisk strävan

Julia Svensson, journalist, skriver på Sydsvenskan i "Svengelska forever" (webb 2008-05-06) om engelskan som gör stora insteg både i vardagsspråket, affärsvärlden och vetenskapen. Hon skriver om språklagar och är kritisk. Hon skriver att det vore:

"helt klart bäst att låta anglifieringen och andra språkförändringar ha sin gång. För strävan efter ett konstant språk är en farlig romantisk syn på det nationella arvet – en tendens lika lite unik för Sverige som högerpopulismens framgångar".

Jag tycker hon bortser från att värdet av mångfald gör att det kan finnas skäl att artificiellt bevara språk. Språktrygghet kan vara ett annat skäl. Samtidigt har hon en definitiv poäng att strävan efter ett konstant språk innebär en olycklig "romantisk syn på det nationella arvet". Vi måste kunna blanda språk och låta språk förändras.

Svenska kan t ex blandas med skånska och/eller danska till en öresundska. Engelskan kan få vara med. Det finns inga regler. Det borde i alla fall inte finnas några regler. Skrota planerna på en svensk språklag!

Dagens nyheter på Max

Hamburgerkedjan Max har åtta restauranger i Skåne. Marknadsföringen är, till skillnad från MacDonalds och Burger King, ganska nationalistisk. Det är mycket i reklamen om Sverige och det svenska, vilket i tanken effektivt utesluter västra delen av vår region.

I måndags såg jag att man gjort en tidning tillgänglig för sina gäster. Det handlar om Dagens nyheter. På så sätt kunde några tusen skånska restauranggäster läsa om vinster på lägenheter i Hammarby sjöstad i Stockholm bara denna dag - en nyhet klassat som en stockholmsk lokalnyhet av DN.

Det är inget fel i sig, men ytterligare ett exempel på hur vi lever vår vardag i Skåne delvis genom en offentlig studie av en särskild verklighet - den nordliga - som inte finns omkring oss. (Ett annat exempel har jag redan skrivit om här.) Hade det varit nedslag i lokalnyheter från flera stora städer king Östersjön hade det varit en annan sak.

Problemet är att Max är ett centraliserat företag liksom så många andra. Hade restaurangchefen lokalt själv slutit ett avtal med en tidning, så hade han valt Sydsvenskan eller Skånskan. Men här finns istället färdiga DN-skyltar som från centralt håll skickas ut till alla restauranger i Sverige. Ta emot!

Nypotatis, fastlagsbulle och siste april

Finlandssvenskan har sina egna ord och uttryck även i skriftlig form. Bland svenska språkvariationer är den nästan ensam om detta. Det är inte så stor skillnad, men nog reagerar man här och där om man läser Hufvudstadsbladet.

Skånska tidningar har också ett fåtal skriftspråkliga märken. Det enda uppenbara examplet är att det heter "i fjor" i skånska tidningar, medan det heter "i fjol" utanför Skåne. Kanske är s:et på presens particip ett annat sådant grammatiskt exempel: "körandes" istället för "körande".

Men det finns i Skåne också en del ord, som är acceptabla regionala riksspråksvariationer av svenskan. Här är ett urval:

Fastlagsbulle - Semla
Nypotatis - färskpotatis
Siste april - Valborg
Hylle - fläder
Mölla - kvarn
Skorpmjöl - ströbröd
Ärtor - ärter
Mårten - Mårten gås
Bondkatt - huskatt
Sviskon - katrinplommon
Rabbegröt - rotmos
Grishals - fläskkarré

(Jag är dock lite osäker på om en skånsk tidning skulle kunna använda de två sista i en nyhetstext.)

Så skånska tidningar skulle kunna vara lika konsekventa med att använda de regionala varianterna av dessa ord, som de är med ordet "i fjor". Men det är de inte. När det gäller orden i listan ovan blandar man (än så länge). Och allt eftersom åren går tycker jag mig märka att de riksspråkliga varianterna vinner terräng. Spelar det då någon roll? Dagens i-landsproblem?

En av de drivande orsaker till att jag ägnar mig åt skånska kulturella frågor är för att jag tycker så mycket om mångfald, även i det lilla. Om inte skånska tidningar lätt ideologiskt upprätthåller de få skånska ord som fungerar som regionala markörer i rikssvensk text, så tror jag att de helt försvinner inom ett decennium i det översvämmande uppsvenska mediabruset. Då får vi bara rikssvenska och finlandssvenska kvar som regionala riksspråksvariationer i text.

Jag tycker det är synd. Jag uppmanar därför Skånes tidningar att använda de skånska regionala varianterna av de ord som ännu går att använda i en svenskspråklig nyhetstext.

Tar en tidning in en TT-nyhet så kan man ändra orden, t ex i detta fallet från "färskpotatis" till "nypotatis". Skriver man en artikel om siste april-firandet kan man också tänka på att använda den skånska varianten av ordet, som man här (inte) gör.

Ute ur den akademiska garderoben

Erik Poulsen är språkrör för det politiska partiet Befria Skåne från Sverige. Han blev intervjuad i artikeln "Han vill se Skåne som ett eget land" (Metro Skåne 2008-04-21).

Det finns också en, fortfarande aktiv, omröstning i anslutning till artikeln, på Metros webbplats, där 71 % har svarat ja på frågan "Ska Skåne vara självständigt?" medan 23 % svarat nej och 6 % "bryr mig inte". Jag hörde också en diskussion om ämnet i bilradion senare på dagen efter att Metros artikel publicerats (någon kommersiell kanal), där folk skulle ringa in.

Bredvid intervjun med Poulsen finns en liten artikel, där Jonas Frykman, professor i etnologi, får uttala sig om förutsättningarna (finns bara i den fulla tidningsversionen, alltså här):

Professor: Enfaldigt.
FÖUTSÄTTNINGAR En självständig stat måste ha en egen bank, ett eget polisväsende och egna ministrar. Bland mycket annat. Skåne saknar förutsättningar för detta, enligt Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
– Det skulle leda till ekonomisk ruin. Det är oerhört enfaldigt att tro att Skåne kan bli en självständig stat. Och att dra paralleller mellan Kosovos självständighet och Skåne är ett dåligt populistiskt knep, menar Jonas Frykman.
– Skåne har ju varit svenskt de senaste 350 åren och självklart känner de flesta skåningar sig som svenskar.

Undertecknad är inte heller för någon självständighet för Skåne eller Scania. Jag fortsätter att arbeta vidare för federalism inom Sverige, så som centerns riksstämma tagit beslut om, och där Skåne plus eventuellt andra delar av nuvarande Sverige ska utgöra en delstat. Tyskland är en förebild.

Men det här uttalandet i Metro är ett av de mest intressanta jag läst i Skånedebatten. Det har funnits många akademiker som uttalat sig kritiskt om identitetssträvanden för Skåne. Det har framför allt varit historiker och etnologer, samt en och annan samhällsgeograf. På något sätt har dessa personer framställt saken som om det var forskning som låg bakom deras yviga uttalanden. Nu går dock en av Lunds universitets etnologer ett steg längre och kommer med ett rent politiskt uttalande, till synes helt utan ens försök att koppla till forskning. Det känns lite befriande i sin ärlighet.

Men är det detta som ligger bakom en stor del av den nuvarande forskningen kring skånsk identitet, kultur och historia? Ett rent politiskt ställningstagande, så som uttryckt av Frykman ovan? Det är uppenbart problematiskt om det är så, men det förvånar mig tyvärr inte alls med tanke på vad jag sett hittills i den debatt där akademiker uttalat sig i alla möjliga frågor som har med eller inte har med ämnet att göra.

Regionala skånska helgdagar?

Sydsvenskan har gjort en sammanställning av helgdagar i Sverige och Danmark på "Sverige och Danmark har olika helgdagar" (2008-03-17). Många är gemensamma, men skillnaderna är intressanta. I Danmark är Skärtorsdagen, Store Bededag, Annandag pingst och Grundlovsdag helgdagar. I Sverige är däremot Alla helgons dag, Trettondag jul, Midsommardagen, 1 maj (halv helgdag i Danmark) och Sveriges nationaldag helgdagar.

Moderna länder har inte enbart "nationella" helgdagar som Sverige, utan helgdagarna - liksom övriga delen av kulturpolitiken - är ofta regionala. Tyskland har visserligen en Tag der Deutschen Einheit den 3 oktober, men i övrigt bestämms helgdagarna av delstaterna. För en tabell, se här. Även ett centraliserat land som Frankrike har regionala helgdagar. När jag bodde i Strasbourg gällde det att hålla reda på Alsaces helgdagar.

Region Skåne borde, med ändrad svensk lagstiftning, kunna bestämma helgdagar i Skåne. Hur kunde det se ut med en ny regional helgdagsordning?

En naturlig utgångspunkt är att man samordnar helgdagarna i Öresundsregionen. Man skulle väl inte ha olika helgdagar i Stockholm norr om Mälaren och söder om? Samtidigt har någon påpekat denna skillnad i helgdagar som en styrka i Öresundsregionen. Det ger t ex möjlighet för invånare på ena sidan att på sin fritid, under en helgdag, möta en vardag på den andra sidan. Mångfald är än en gång en konkurrensfördel?

Store Bededag och Grundlovsdag är specifikt nudanska dagar. Bededagen kom till 1686, efter Roskildefreden, som ett resultat av kunglig rationalisering. En av de dagar som då försvann var Mortensdag. Det är en dag som idag istället kunde bli helgdag i Skåne med tanke på Mårtensaftons betydelse i landskapet. Vår principiella motsvarighet till Store Bededag kan alltså vara Mårtensdagen, om än under helt olika årstider.

De svenska unika helgdagarna Alla helgons dag och Trettondag jul, kan troligen tas bort. De kan inte jämföras med de andra tunga helgdagarna i Skåne. Jag föreslår att de ersätts av Europadagen den 9 maj och Skåneländska Flaggans Dag, den tredje söndagen i juli. Att däremot åter göra den s k "Sveriges nationaldag" till vardag (liksom innan 2005) är nog inte realistiskt ens i Skåne, eller?

Ge oss en region, inte ett regionförsök

Det har diskuterats en del om Region Skåne ska bli större och innehålla andra delar av Sverige också. Häromdagen skedde ett tydligt ställningstagande på Sydsvenskans debattplats, "Gör regionen permanent", 2008-04-28. Författare är Hans Wallmark, riksdagsledamot och medlem av moderaternas partistyrelse, och Lars-Ingvar Ljungman (m), kommunstyrelseordförande i Vellinge.

De två moderaterna menar att regionförsöket bör permanentas utan att vänta på att en (eventuell) regionindelning i övriga Sverige reds ut i sina gränser och ansvarsområden. Problemet som hindrar en permanentning i Skåne, menar de, är att det "börjat föras en sidodiskussion om breddning. Skall delar av Småland och Blekinge också föras till Region Skåne?" Vi kan få vänta länge om vi ska vänta på en regionlösning för hela Sverige, troligen till 2010-2014.

Jag är enig med Wallmark och Ljungman. Statens ständiga önskan om enhetlighet visar sig tyvärr också här, om Skåne ska vänta in hela Sveriges regionala indelning. Det är inte tiden nu att utöka Region Skåne geografiskt. Nu ska man satsa på en permanentning av regionen och en fördjupning av Region Skånes befogenheter.

Regionförsöket har varat i nästan tio år. Det är förnedrande för Skåne att man placerar en region med 1.2 miljoner invånare i sådan lång osäkerhet. Uppenbarligen är Skåne helt oprioriterat från statens sida. Fördröjningen kommer minnas som en del av Skånes historia. Men nu, när det är en ny regering, så förväntar jag mig snabba, ny besked i frågan. Så svårt kan det inte vara.

En geografisk utökning kan bara gälla Blekinge (och i teorin Halland, men orealistiskt idag - det finns inget stöd där). Att Småland inte bör ingå befästs ytterligare i "Är du nordskåning eller smålänning?" i Smålandsposten (2008-04-08). Region Skåne kan göras varaktig utan att frågan om Blekinge på sikt ska ingå måste avgöras nu.

Skånes sjöbevakning kommer styras utifrån

Först var nyheten att pansarregementet P7 skulle läggas ner. Sydligaste Sverige skulle bli utan arméförband. Senare samma dag motsatta besked att regementet istället skulle utökas.

Jag är kluven. Det vore skönt att bli av med svensk militärmakt i Skåne. Skånes framtid som del i Regionernas Europa är ändå i en helt annan värld, den civila. Så kunde, så att säga, norra Sverige försvara sig bäst man ville mot fiktiva fiender... Samtidigt är det inte bra om skåningar som vill bli militärer inte kan göra en sådan utbildning i en skånsk modern kulturmiljö.

Nu kommer besked om att tre av Sveriges sex sjöbevakningscentraler ska läggas ner, bl a den i Malmö. De lär dessutom ha den mest avancerade högteknologin där. Centraler i Göteborg och Mälardalen återstår.

Det är i grunden en militär verksamhet. Men att döma av Sydsvenskans artikel "Malmö släpper kollen på Öresund" (2008-04-25), så är användningen delvis civil, i meningen att man håller reda på icke-militär brottslig verksamhet i vattnen.

En kompanichef är bekymrad: "Det går inte att bara titta på en radarskärm och se vad som händer i vattnen kring Skåne. Det händer väldigt mycket här som kräver lokalkännedom." Chefen för Malmöcentralen säger: "Det känns helt konstigt att portvakten ska sitta så långt borta. Porten till Östersjön finns ju här."

Så oavsett ens inställning till svensk militär närvaro i Skåne, tycks det här handla om en övertro på centrala lösningar. När sjöbevakningscentraler i övriga Sverige hämtat in information om tvivelaktig verksamhet i Öresund, så kommer man väl att ge besked till skånska kustvakter hur de ska agera. Det blir en direktstyrning över stora avstånd, som inte minst kan vara mentalt problematisk, för den som tror på väl sammansatta lokala och regionala samhällen.

Dessutom kommer frågan om möjlighet till lokal/regional utbildning in igen.